Together forever

Han kommer döda Jake, han kommer döda mig, han kommer.. han kommer...!

 Handling

Alexandra - Lila

Jake - Röd

Karin - Orange

Jag klev ut ur Jakes bil och stängde igen bildörren.

"Oj.. Du hade inte behövt köpa något sånt här.." Jag såg på den stora lägenheten och bara gapade.

"Vadå inte behöva köpa något sånt här? Detta är väll enkelt.." Sa Jake samtidigt som han gick iväg mot öppningen. Jag tittade upp en sista gång mot den stora byggnaden och kliade sedan på bettet på halsen.

Jag tittade mig förundrat omkring i den stora salen. Uppe i taket hängde det en stor ljuskrona som såg ut att vara mer värd än 30.000 och i ett hörn så var det 2 soffor och en fottölj som var fint och noggrant placerade. Jag följde kvickt efter Jake in i hissen. I hissen hängde det också en mindre ljuskrona. Fast den såg inte ut att vara så mycket värd. Jag stod ett långt tag och tittade på den. Jag hade inget annat att göra. Det tog lång tid att komma upp till rätt våning. Men efter ett tag så var den äntligen uppe.

"Emm.. Varför står det en massa lådor här inne?"

"Därför att alla möbler är packade där?" Jag tittade ner i golvet. Fan va pinsamt! Det var ju självklart att Jake också hade packat med sig sina grejer hit.

"Hehe.. Vad pinsamt.." I ögonvrån såg jag hur Jake log.

"Ska vi börja packa upp eller vill du sova?" Jag hade inte tänkt på det förrän nu men klockan var trots allt 1 på natten.

"Jag tror att jag går och lägger mig.. I vilken flytt låda är sängen?" Frågade jag och gäspade.

"Jag visste nog att du  ar trött.. Jag bad flytt killarna placera ut en sovsäck i det blivande sovrummet. Det är där borta." Sa Jake och log samtidigt som han pekade mot en av dörrarna en bit ifrån mig.

"Du kan gå och lägga dig så förbereder jag för byggmästarna imorgon."

10 timmar senare

"Ahh! Morgon. Undrar om Jake fari till jobbet än." Jag sträckte på mig och ställde mig upp. En del av lådorna stod nu hör inne och jag misstänkte att Jake flyttat om lite. På en låda var det en liten lapp på.

Har farit på jobbet. Kommer sent hem ikväll så sitt inte uppe

och vänta på mig. Jag beställde pizza åt dig, den står

ute i hallen på bordet. Ledsen om den kallnat..

Jag älskar dig Alex o ta väl hand om dig

Jag stod länge och tittade på det lilla meddelandet. Jag gick fram och tog loss den från lådan. Sen såg jag en liten text en bit under den första texten.

PS! Din mamma ringde och ville att du skulle hälsa på..

25 minuter senare i bortre delen av stan

Undrar vad min mamma vill den här gången.. Tänkte jag och gick fram mot dörren.

Jag orkade inte knacka så jag gick bara in, hon är ju bara min mamma.

"Mamma?" Jag tittade mot den rödklädda kvinnan som var borta vid TV:n. Nu vände hon sig om och jag log.

"Men hej på dig gumman!"

"Hej mamma!" Sa jag och kramade om Karin så hårt jag kunde. Det var drygt 2 månader senast jag såg henne. Och där stod vi.. Vi stod och pratade om olika nyheter och vädret. Vi hade det trevligt. Men när jag började prata om Jake så vart hon tyst..

"Mamma.. Vad är det?"

"Alexandra.. Jag måste säga en sak till dig som jag borde sagt för 2 månader sen.." Nu såg Karin bara ledsen ut. Jag tittade allvarligt på henne och väntade på hennes svar.

"Din.. din.." Jag började trampa otåligt med foten i golvet och till slut så stod jag inte ut längre.

"Men vad är det mamma!?"

"Din.."

"Din pappa har rymt från fängelset!" Sen sjönk hon ihop och började gråta. Själv kändes det som att min värld skulle rasa ihop. Min pappa.. Utanför fängelset.. Plötsligt kände jag hur paniken vällde genom mig.

"Är pappa utanför fängelset!?" Nu var paniken och ilskan lika stor. Karin stod fortfarande med händerna för ansiktet och snyftade.

"Fattar du vad detta betyder!?!" Nu såg jag hur Karin tog bort händerna från ansiktet och tittade på mig.

"Tror du inte att jag fattar det eller!? Jake måste BORT! Bort härifrån" Jag stod bara där och stirrade på Karin. Så här hade hon aldrig varit förut.

"Mamma.. Jag måste berätta en sak." Nu måste jag berätta...

"Vadå.." Jag såg hur hon började slappna av och då var det bara att säga det.

"Jake bet mig..."

"Och det betyder att du har giftet i kroppen och snart blir som han!" Nu var Karin upprörd igen.

"Gissa vad din far kommer göra när han får reda på det! När han ser dig blek med huggtänder! Du och Jake måste försvinna NU innan han kommer till stan!" Mer än så behövdes inte. Jag rusade ut ur mammas lägenhet och ut. Jag och Jake måste bort..

Jag måste BORT! BORT BORT BORT!

Han kommer döda Jake, han kommer döda mig, han kommer.. han kommer...!

Jag tog upp mobilen och skrev ett snabbt meddelande till Jake.

Jake! Kom till stranden vid andra sidan stan nu!

Plötsligt kände jag en stark kall vind mot min kropp och jag föll i det kalla vattnet.. Jag kände hur strömmen kraftigt drog mig under ytan ner mot bottnen och sakta men kraftfullt längre ut till havs.

Farväl Jake..

Fortsättning följer...

Together forever

Jag kände hur mitt hjärta började slå fortare och sedan kände jag inget mer

och allt belv svart...

Jake - Röd

Alexandra - Lila

...jag kände hur han iaktog mig. Jag kände rädslan krypa genom min kropp från ryggraden och ner till benen och sen så visste jag att det var för sent. Jag vände mig om och där stod han..

"Vill du ha 2 korvar eller en?? Äh, du får ta hur många du vill jag grillar allihop.." Jag tittade upp från boken och log. Jag vände mig hastigt om och tittade på Jake.

"Haha, okej.."

Jag vände blicken bort från Jake och sedan mot solnedgången.

"Gör det inte ont?" Frågade jag och tittade på honom igen.

"Bara lite.. Efter några århundraden så vänjer man sig."

Jag nickade och såg hur han mumlade något om korven. När han vönde sig om förstod jag varför. Alla korvar var svartbrända.

"Hoppas du inte har något emot lite brända korvar.. Dom smakar väll nästan samma som ickebrända?"

"Eh.. Nej? Stor skillnad!" Sa jag skämtsamt och började sakta äta på den svarta korven. "Kommer du verkligen inte ihåg hur en varmkorv smakar?" Jake började småskratta.

"Skulle du komma ihåg hur en varmkorv smakade om du inte hade ätit en på drygt 200 år?" Jag fnissade och la ifrån mig korven och reste mig sedan upp. Jake tittade övervakande på mig. Hastigt gick jag fram till honom och gav honom en stor kram. Han la sina armar om mig och jag suckade.

"Jake jag orkar inte mer.." Jake tittade på mig med sina stora mörka men snälla ögon.

"Gör det nu så är det gjort.." Han backade ett steg och tittade nu allvarligt på mig.

"Är du verkligen redo?" Jag böjde mig framåt och kysste honom lätt. Han besvarade och vi stod bara där.

Solen hade gått ner och storstadens alla lysen hade tänts. Runtom oss var det bara skog och det enda som hördes var våra egna andetag. Jag avslutade kyssen och såg på honom

"Mer redo än någonsin.." Jag kände hur han kysste mig en sista gång.

"Det kommer gå fort. Andas bara och tänk inte på det.." Jag nickade och kysste honom en sista gång. Sedan kramade jag om honom hårt. Jag kände hur hans läppar nuddade min kind och sedan letade sig mot min bara hals. Jag kände hur mitt hjärta började slå fortare och sen kände jag inget mer och allt blev svart...

Fortsättning följer...